Att ta ansvar

Innan jag går och sover vill jag bara dela med mig av en tanke jag suttit med ett tag ikväll. 

Det jag väljer att göra, skriva eller säga är mitt, och enbart mitt ansvar, det kan jag aldrig lägga över på någon annan.

Om jag upplever att många människor alltid reagerar negativt på vad jag säger, skriver eller gör kanske jag borde ta mig en allvarlig funderare på hur jag uppträder för det skulle ju kunna vara så att felet inte ligger hos "alla andra", utan hos mig själv.

Om jag säger, skriver eller gör något dumt kan jag visserligen ursäkta det med att det alltid finns människor som gör dummare saker och hålla fast vid att det är okej att vara "lite dum", eller kan jag jämföra med människor som inte gör dumma saker och välja att gå på den linjen.

Om jag säger, skriver eller gör något dumt och människor tycks reagera negativt har jag två val. Det ena är att helt skita i att rannsaka mig själv och vara så upptagen i mitt att jag vägrar att ta åt mig. Det andra är att sätta mig ner och fundera på varför människor reagerar som de gör och tänka att jag kanske verkligen har uttryckt mig på ett inte alltför bra sätt.

Om jag väljer att våga se på mig själv och mitt agerande, och vågar rannsaka mig själv kanske jag kommer fram till att det faktiskt är andra det är fel på. Alternativt kommer jag fram till att jag kanske inte varit så smidig. Om jag kommer fram till att jag har gjort fel har jag två val. Det ena är att vägra erkänna att jag gjort fel och fortsätta hålla garden uppe. Det andra är att våga blotta mig själv och säga: Förlåt, jag gjorde fel.

Att säga förlåt eller jag gjorde fel kan tyckas vara en bagatell men det är inte lätt för alla och det kräver självinsikt, mognad och mod. När man en gång har vågat släppa garden och se sig själv som man är - med sina kvaliteter men också med sina fel och brister blir det så mycket enklare att säga förlåt. När man ärligt och utan ursäkter bett om förlåtelse är det som att en helt ny värld öppnar sig, man känner sig som en lite bättre människa och jag tror att man också blir det. Kanske är det så att den du egentligen ber om förlåtelse är dig själv, och inte den som tar emot budskapet. Så, har du aldrig provat rekommenderar jag dig att göra det. Jag lovar att det gör skillnad!

Kram och godnatt :-)

Shoppinghelg

Igår var vi på Ockelbo marknad tillsammans med min syster och systerson. Filip fyndade en ny keps, jag ett nytt piercingsmycke och Petter skaffade äntligen ett skal till mobilen. Det är något visst med marknader, jag älskar det och tycker det är helmysigt med alla knallar även om jag inte är ute efter något speciellt. Men jag tror att man endera tycker om marknader eller hatar dem, finns nog inget mittemellan läge.

Chauffören har fullt upp med att titta på vägen istället för i kameran. Det tackar vi för.

I förmiddags drog vi iväg till Dalarna för att inhandla lite sommarkläder till grabbarna, alla tre! Och kläder blev det - i mängder. Petter kom hem med två par byxor, en bunt t-shirts, två toksnygga skjortor och en galet snygg stickad Bondelid. Kevin köpte två par jeansshorts, två jättefina T-shirts och en hood. Filip köpte sex par snygga boxershorts, två par badshorts och några T-shirts och så blev det två par solbrillor också, ett par till P och ett par till Kevin. Vilka butiker? Lager 70 och Lager 157. :-)

Själv provade jag nog de snyggaste klackarna jag någonsin haft på mina fötter. Blev kär, bokstavligt talat. Ett par mörkt korallfärgade Replay med 11 cm klack och peep toe. Aaahhhh, dreglar fortfarande faktiskt. Men trots att de var toksnygga, och trots att de var en kvinnas dröm (!!!) köpte jag dem inte. Varför? Jo, för att jag tänkte som en man d.v.s. praktiskt! Och ja, jag hatar det men faktum är att jag inte behövde dem. Kommer att drömma Replay inatt, förmodligen dansa omkring i de där fantastiska skorna och vakna kallsvettig när jag inser att jag inte har dem i min ägo. Men, vad gör det om 100år?! Tog i alla fall ett vuxet, moget, ansvarsfullt och...korkat beslut ;-) Måste erkänna att jag sökt som en galning på nätet men de finns inte. Finns säkert någon mening med det också. Skulle säkert ha ramlat, brutit benet, stukat handleden och skrapat upp hakan i asfalten om jag köpt dem. Eller också inte :P

Ett klokt beslut däremot var att packa med lunch. Det kostar ju multum att äta ute och de pengarna lade vi hellre på ett par extra plagg. Kycklingsallad med fetaost, oliver och en massa annat gott käkades på en rastplats nere vid vattnet.

Lunch i det gröna, smakar alltid bra :-)

När killarnas shopping och min ÖGONshopping var över styrde vi bilen mot Valbo och tittade in hos Erica (samma syster vi gick med på marknaden) som bjöd på sen middag. Blev kyckling igen, men denna gång med ris, tzatzikisallad och barbecuesås, mums! Till efterrätt serverades kaffe och glass och den minste blev alldeles till sig när han fick slicka resterna ur chokladglassbyttan.

Hur glad kan man egentligen bli?

Behöver kanske inte säga att liten fick ta sig en dusch efter denna chokladinpackning. Vem behöver gå på spa liksom?

Summering av dagen: Riktigt bra! Summering av helgen: Toppen! Imorgon väntar plugg och tandläkare och kanske, eventuellt och möjligen att vi kommer ut på en fisketur?

Avslutar som vanligt med en stor ♥ KRAM ♥

Älska sommaren!

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag måste säga det igen. Jag fullkomligt ÄLSKAR sommaren! Enkelt, avklätt, varmt, ljuvligt och alldeles...Alldeles underbart :-)

Jag har svårt att gå och lägga mig och sitter gärna uppe halva natten. Jag vill njuta av ljuset som bara finns under denna period. Jag vill se solen gå ner, för att gå upp nästan lika snabbt igen. Jag går ofta ut och ställer mig på min lilla uteplats mitt i natten, enbart för att känna dofterna som sprider sig när det är sådär halvfuktigt och ljumt som det bara är tidigt, tidigt en sommarmorgon.

Sommarvy från vardagsrummet

 Midsommar har passerat och sanningen är ju att vi går mot mörkret igen. Men även om det är så har vi ändå många ljusa nätter kvar och jag planerar minsann att fånga varenda en av dessa. Och apropå midsommar...Barnen var hos sin pappa och jag och Petter åkte till Furuviksparken. Gäller att passa på när barnen inte är med eftersom de kommit på att Furuvik är både löjligt och tråkigt ;-)

Och stången pekade nästan Gud i...Eller nä :P

Klart snyggaste djuret i parken,
kan titta på hur länge som helst utan att tröttna  :)

 Vi hade en fin dag även om det var betydligt kallare där än hemma. 14 grader och kalla vindar kändes inte så lustigt med tanke på att det var +20 med klarblå himmel när vi lämnade Söderhamn. Men som vanligt blir allting precis vad man gör det till, och vi gjorde det till något bra. Vi gjorde också mest det man gör i Furuvik: tittade på djuren, spelade ett par gånger på chokladhjul och tittade in i hanverksbodarna. Vi skippade dock karusellerna.

En nyfiken Lemur som gärna hade stoppat ner nosen i picknickkorgen

En av alla gulliga småbodar där hantverkare av olika slag har sin försäljning

Under helgen fixade vi också med uteplatsen lite. Tyckte det var på tiden att göra platsen jag/ vi nästintill bor på under sommaren lite mer bekväm och mysig än den var tidigare. Nu ska jag bara fixa lite insynsskydd så jag kan ligga mer avskilt och sola, sedan är jag nöjd.

Nu är det bara dryga två dagar kvar till Petter går på semester och jag längtar, ja barnen med förresten. Ser fram emot att få flera veckor tillsammans och jag hoppas att det kommer att vara betydligt mer sol denna sommar än förra. Vi har inte planerat att göra något speciellt ännu, men jag antar att det kan bli en och annan roadtrip, förhoppningsvis till något kul ställe :)

Idag och imorgon är det plugg som gäller för hela slanten. Ska försöka göra klart så mycket som möjligt för att kunna ta mig lite ledighet och bara njuta tillsammans med min familj. Är sjukt sugen på att dra iväg och fiska. Kanske kan bli en tripp till helgen?

Önskar er en fin dag! 

♥♥♥KRAM♥♥♥

Veckan som är, helgen som kommer

Hektisk vecka med massor av saker som behöver uträttas. Jag försöker finna balans mellan studier, barn och jobb men har ännu inte lyckats sådär jättebra. Var tokstressad över att hinna klart med första rapporten i vittnespsykologi som ska vara inlämnad senast den 22:a, dvs. på fredag. Nu är det ju bara så att den 22:a är inte på en fredag, utan på en lördag och datumet var inte heller den 22/6, utan den 22/7. Detta var något jag såg EFTER att ha skickat ett lite irriterat mail till kursansvarig och ifrågasatt varför vi inte fått tillgång till allt underlag vi behöver för att kunna färdigställa rapporten och på samma gång skrev jag att det inte känns sådär jättekul att sitta hela midsommarafton och skriva om vi inte får det vi behöver i tid. Ooops *svälj* :-/

Mindre bra, men jag har skrivit och bett om ursäkt över min ouppmärksamhet och bett henne ignorera det första mailet. Ibland ska man inte ha sådär himla bråttom, det kan liksom bli väldigt fel.

Samtidigt kan det också bli helt rätt (bortsett från mailet), för helt plötsligt kände jag hur mycket tid jag fick! Jag har alltså gått igenom nästan allt vi ska ha gått igenom: läst tillhörande kapitel, rapporter och börjat skriva för att kunna vara klar idag. Har inte alls mycket kvar men jag har en hel månad på mig att göra det. Underbart! Det betyder att jag kan lägga mer fokus på den andra kursen och inte behöva arbeta parallellt med två ämnen och rapporter :-)

Kroppen läker också och idag var första gången sedan höften kraschade som jag klarat av att röra mig en längre sträcka i ett bra tempo utan att få ont. Superskönt, och jag behöver det verkligen för att kunna ladda mina batterier.

En positiv dag med flera bra besked alltså, och jag känner mig ungefär 100 kilo lättare! Nu ser jag fram emot att spendera ytterligare en helg utan plugg. Jag tycker midsommar är så mysigt, och jag hoppas vi får bra väder och att myggorna är tillfälligt ur funktion just då. Eller förresten, de får gärna vara ur funktion resten av sommaren ;-)

  Kram och ha en alldeles, en alldeles underbar onsdag

Sommarlov för de "små"

Så var examen för båda pojkarna gjorda. Filip hade sin avslutning i Missionskyrkan kl.15 och Kevin hade sin avslutning på Berget kl.19. Båda två var så himladens fina och jag är så otroligt stolt över att vara deras mamma! (Ska försöka påminna mig om detta någon gång när de håller på att ha ihjäl varandra och jag säger att jag skulle kunna sälja dem till högstbjudand ;-) ) 

Kevin har varit på jättebra humör hela dagen, vi har skrattat och skämtat med varandra nästan hela eftermiddagen och jag har en sjukt skön känsla i kroppen när det inte varit ett enda tonårsuppror på 14 timmar. Han han också sagt ja till att gå med mig på School´s Out och utan någon muta, det ni!

Så har vi nästa lilla stjärna Filip. Jag är så förundrad över att han valde de kläder han gjorde till examen. Ni som känner Filip fattar direkt vad jag menar. Han brukar alltid ha supermycket färg och många olika såsom lila, rosa, knallgrönt osv. Men denna gång blev valet avskalat, enkelt och i mina ögon toksnyggt. Blev de knallgula skorna som fick stå för uppmärksamheten och de både valde och köpte jag åt honom. Tro om han går i genom samma fas som storebror gjorde för dryga året sedan? Byta stilfasen kallas den och den är DYR ;-)


Tänk att jag har så svårt att förstå att Kevin börjar i 8:an till hösten, det går inte in, helt omöjligt! Hittade ett 2 år gammalt foto, och Jösses Amanda vad det hänt grejer! Han har verkligen gått från att vara barn till att bli ungdom :)

Förresten tittade jag också på bilder tagna för bara ett år sedan och det är enorm skillnad bara från i somras, och det gäller båda pojkarna. Fotot nedan är från skolavslutningen 2012 och ja, det behövs ju inte sägas mycket mer än så. Det händer något speciellt med kinder, med de tydliga dragen i ansiktet. Häftigt att se när det blir så uppenbart som vid bildjämförelse.



Stolt är jag också över min bästa vän Camillas dotter som gick ut nian idag. Denna lilla tösabit som jag följt sedan hon gick i blöja och nu är hon en vacker ung kvinna. Lite roligt var att jag stod mellan Camilla och Mats (pappan) när hon stod på scenen och hennes namn ropades upp. Gissa vem som tjoade högst? Japp, moi, haha!

Efter Filips examen fick pojkarna bestämma middag. Föga förvånande blev det att åka på två ställen och hämta mat. Filip ville ha hamburgertallrik och Kevin ville ha stekt ris med kyckling från Kina restaurangen. Själv ville jag ha kyckling med grönsaker. Gott var det och mätta blev vi. Efterrätten, den cheesecake jag & Filip gjorde igår, dekorerades med chokladdoppade jordgubbar. Smarrigt värre! 

Trött är förnamnet och därför ska jag passa på att hoppa i säng innan jag blir pigg igen. Jag hoppas att jag träffar många av er på School´s Out imorgon. Kram och godnatt :-)

Gulliga farbröder, cheesecake och när styrka blir svaghet

Det har varit full fart hela dagen med både plugg, lite jobb, matshopping och bak. Var en farbror på affären som gjorde hela min dag i förmiddags. Jag hade precis betalat och skulle gå när han tog tag i min arm. Jag skulle gissa på att han var mellan 70 och 75 år. Hur som helst tittade han vänligt på mig och sa -Vad snygg du är. Jäkla skit att man blivit så gammal! Och så skrattade han sådär härligt gott som bara äldre människor kan göra. Hade nästan lust att ge honom en puss på kinden för att han var så gullig, men nöjde mig med att säga tack och önska honom en fin sommar. Han fick mig att le och skratta resten av dagen :-)

Det blev ganska sent innan jag åkte hemåt och jag hade verkligen inte alls någon matlagningsinspiration.Det är just vid sådana tillfällen jag känner mig tacksam över att grabbarna älskar sallad nästan precis lika mycket som sin mamma. Oliver är det dock bara jag som äter men det gör mig ingenting. Är glad att det fortfarande finns någonting jag får ha i fred ;-)

Precis när Filip skulle borsta tänderna kom vi på att vi måste ha något gofika imorgon efter examen. Det blev till att sno ihop en cheesecake. Samarbete på högsta nivå, när det är som allra bäst!

Varianten vi gjorde ikväll är en fryst cheesecake som blir mer som glass än som ett bakverk. Jag har använt detta recept i 15 år och har provat andra recept men inte funnit någon som är bättre. Alla ni som gillar glass och cheesecake kommer att älska denna, jag lovar!
Bjussar på receptet för den som vill:

3dl vispgrädde
3 ägg
85 g philadelphiaost
2dl strösocker
2tsk vaniljsocker
15 digestivekex
50g smör (inget margarin!)
Tre bunkar
1 Springform 

Börja med att krossa kexen, blanda noggrant med smöret och tryck ut i botten av formen. I den första bunken vispas sedan grädden och vaniljsockret. I den andra bunken vispas osten, strösockret och äggulorna ihop. I den tredje bunken vispas äggvitorna till hårt skum. När detta är gjort blandas de tre smeterna samman. Jag brukar börja att vända ned grädden i bunken med osten och sist vänder jag ner äggvitorna för att behålla så mycket fluff som möjligt. Häll smeten i formen och ställ i frysen minst 4 timmar innan servering. Jag rekommenderar att låta den stå framme åtminstone 10 minuter innan servering. Då smakar den allra bäst!

Den bästa dagen på året i mina barns ögon är nog tveklöst skolavslutningsdagen. Jag tror faktiskt att de längtar mer efter sommarlov än de gör efter både födelsedagar och jul. Inget undantag i år! Båda grabbarna längtar till imorgon, och Filip längtar nästan ihjäl sig till på fredag när vi ska gå på School´s Out. Jag håller på att bearbeta Kevin att också vilja följa, men är inte alls säker på att han kommer att haka på. Blir väl till att muta med något innan det är klart ;-) En av Filips bästa vänner vann pris att få sitta på scenen när en artist uppträder under kvällen och eftersom han också fick ta med en kompis valde han Filip och det är han naturligtvis väldigt glad för.

Jag har börjat få tillbaka mitt go igen och det är jag glad för. Men på samma gång är jag trött i hjärnan och vet att jag skulle behöva en lite längre semester. Just nu och åtminstone det närmsta året är det en omöjlighet, men jag tycker att jag har varit bra på att prioritera annat än bara studier och det tänker jag fortsätta med. Jag mår bara bra av att umgås med vänner, med barnen och att träna. Finns ingen anledning att hela tiden försöka prestera över sitt eget bästa. Jag är en person som alltid gett allt, jag ger allt och jag vill verkligen också göra det. För mig gäller det bara att ge allt i rätt saker, de saker som stärker mig, som ger mer energi än det tar, och som får mig att må bra. När man kommer till följande punkt i livet då vet man att det verkligen, på riktigt är dags att göra en förändring, och jag lovar att precis här har jag varit:

Det går att skratta åt den gången jag skulle skriva min namnteckning men inte visste vad jag hette och fick titta på körkortet för att minnas. Det går också att skratta åt att jag när jag skulle byta glödlampa helt plötsligt inte visste hur jag skulle göra. Men sanningen är att det som ligger bakom inte bara är flum och virrighet. Det är år av stress och press och brist på avlastning. Men det är också år av prestationskrav, att aldrig nöja sig med mindre än max och att alltid ha något hängandes över en. Något jag borde ha gjort, någon jag borde ha hjälpt...Stress över att inte räcka till som vän, som mamma, som flickvän. 

Det är faktiskt så, att ibland är det inte speciellt gynnande för måendet att vara en stark individ. Ibland kan den styrkan, istället för att vara den största tillgången, bli den största svagheten.

Men det som ändå är så fantastiskt med livet och med att vara människa är att nästintill allt går att förändra. Någon sa att det enda konstanta i livet är föränderligheten och kanske ligger det något i det?

Nu insåg jag att klockan gått sådär hiskeligt fort igen. Dags för skönhetssömnen ;-)

Kram på er och ha en alldeles fantastisk dag!

Planering, shopping och kvällsgästande kaffedrickare

I förmiddags hade jag tid hos tandläkaren. Var ute i sista minuten, ringde till tandläkaren och sa att jag skulle bli några minuter sen. Tandsköterskan sa att det var lugnt för de själva ändå var sena. När jag kom fram fanns som vanligt ingen parkering och jag fick åka runt två varv innan jag fick en lucka att parkera i. Kom in fem minuter över och möttes upp av sköterskan sju minuter över. Fick då meddelandet att de inte hade tid med mig eftersom deras schema var så otroligt pressat och att jag istället skulle få en tid i juli. Blev lite lagom irriterad eftersom jag fler än en gång, nästan varenda, sitter och väntar både fem och tio minuter på att få komma in. Jag förväntas alltid ha all tid i världen. Vet inte vad som flög i mig, men jag tror att den där saken som sitter på vänstra axeln med horn och järngaffel var den som tog över samtalet eftersom jag svarade:
- Ja, men det gör inget, jag hade ändå ingen lust att vara här idag! Gissa om det svaret blev populärt?

Efter tandläkaren åkte jag och satte mig med en ett par personer och planerade lite för framtiden. Inte min framtid, utan en liten del av Söderhamns ungdomars framtid. Långt ifrån klart är det, men det kändes mer än mycket bra :-)

På eftermiddagen hade jag bestämt träff med mina barn på stan för att shoppa de examenskläder jag egentligen skulle haft med mig hem från Gävle igår. Hmm...Undrar vad som hände egentligen *harkel* ;-) För er som nu inte förstår denna ironi rekommenderas gårdagens blogginlägg. Hur som helst fick barnen välja vad de ville ha och resultatet blev som följer

Lägg till bildtext

Faktiskt så fick mamman också nya kläder and I love them! Lagom suddig bild denna, men vad gör väl det?! Vill också säga grattis till det fria inträdet på Lustiga huset. Inte en enda rak linje någonstans, och mönstren ger en lätt känsla av yrsel och illamående :P

Ringde till Millan sent ikväll och det visade sig att hon var på väg in till stan. Kaffebryggaren åkte på och jag fick lite kvällssällskap. Mysigt!

Nu är det sängen för att kliva upp och köra igenom lite plugg innan jag ska bege mig iväg och fortsätta planera och jobba lite igen ;-) Ser fram emot att kunna berätta, men det får vänta ett tag till.

Dessa ord, som jag själv behövde påminna mig om häromdagen får bli mina avslutande:

Hinder är det vi ser när vi lyfter blicken från målet 

 

♥♥♥KRAM ♥♥♥

Från total avkoppling till vildaste panik

Efter en minst sagt pressad vår, med tokmånga kurser och en massa privat strul, avslutade jag i fredags den sista kursen för terminen med att tenta av juridiken. Kände mig otroligt lättad när jag åkte från högskolan, och känslan att inte behöva öppna en bok och försöka tränga in saker i en redan full skalle på två månader är obeskrivlig! Jag har sökt sommarkurser men inte blivit antagen så det var sommarjobb eller ingenting som stod på listan. Hur som helst tog jag helgen till att andas ut och verkligen lata mig. Barnen var hos sin pappa vilket innebar inga måsten, inga borden och ingen press. Inte gjorde det saken sämre att jag fick tillbringa tiden tillsammans med Petter som jag inte träffat på fyra (!) veckor. 

Av någon outgrundlig anledning (kände nog bara för att umgås) hamnade vi på Olberget hos min pappa både fredag och lördag och där blev vi himladens bortskämda med mat båda dagarna, tack! Jag placerade mig i en hängmatta och där låg jag. Underbart skönt och avslappnande, och precis vad en fröken Fors behövde.

Ja, Petter fann en han också, mellan de blommande äppelträden :)

    Hunden Tara har en alldeles speciell plats i mitt hjärta,
men en ännu större plats har den som står bredvid. 

Trots alla skriverier som redan varit måste jag också få tillägga att jag tycker det är fantastiskt vad Söderhamn har blomstrat de senaste dagarna. En stor eloge till alla som engagerar sig för att sätta vår lilla stad på kartan. De, som inte bara har förstått att allt går att förändra till det bättre, utan som faktiskt också sliter och arbetar för det :). En dag för alla barn, Pride och allt annat som skett och som är på G. Söderhamn är levande, glödande, och jag hoppas att ingen har missat det. Samarbete och sammanhållning. En för alla och alla för en. Tillsammans skapar vi, tillsammans förändrar vi, tillsammans ÄR vi. En klyscha i vanliga fall kanske, men verkligen inte under helgen som var. Att arbeta för att motverka utanförskap. Att verka för att alla har rätt till kärlek. Knappa 2000 personer i paraden, jösses vilken seger!

Talar för sig

Så kom söndag kväll. Fattar inte varför helgerna bara flyger iväg. Dumt! Jag gick ut för att kolla mailen det sista jag gjorde och fick se att jag hade fått meddelande från Högskolan. Antagen till sommarkurs, börjar den 10/6. Okej! Bara att ställa om hjärnan och programmera den för att plugga vidare. Skulle logga in på vår plattform för att se schema, men den låg nere. Vaknade i morse, gjorde allt som jag brukar i vanlig ordning. Tid hos sjukgymnast kl. 10.00 och sedan skulle jag iväg och prata lite jobb. Slog i gång datorn vid 08.30 och loggade in på plattformen. Möttes då av ungefär följande ord: Välkommen till vittnespsykologikursen. Obligatorisk introduktionsträff på Högskolan i Gävle sker 2013-06-10 kl. 10.15-17.00. Ni kommer att få utföra ett experiment där ni får tillgång till datainsamling som behövs för er första examinationsuppgift.

Okej! Ska bara ställa in, ställa om och försöka hinna ner då :/ Petter skulle åka hem, men hade heller inte direkt förberett sig på att jag skulle skrika att jag måste till Gävle. Panik i fabrik. Gjorde allt och ingenting samtidigt och bestämde att jag skulle åka med P ner till högskolan och sedan ta tåget tillbaka. Som att det inte var tillräckligt stressande att vi inte kommit iväg när klockan var 09.20, lyste varningslampan och det alarmerades för kylarvätskan. Ja men varför inte liksom?! Petter in som ett streck, fyllde på, snabbkollade att det inte läckte (det gjorde det inte) och vi kunde åka. Om det sker någon gång så skedde det naturligtvis nu: traktor på E4:an! Och naturligtvis också en massa andra sniglar som inte hade vett att ta skogsstigen som är utformad för att köra 20km/h på ;-). Men...Kl.10:15 klev jag in i föreläsningssalen. I made it, pust!

Jag hade lovat ungarna att jag skulle fixa skor och examenskläder idag. Smet lite tidigare från högskolan för att fixa detta. När jag står på nedre plan i gallerian och har tagit de kläder jag skulle till grabbarna tittar jag av en slump på klockan och inser att det är 12 minuter kvar till tåget går. Kastar ifrån mig kläderna och beger mig mot stationen. När jag kommer fram inser jag att jag har gått jäkligt snabbt och att jag har flera minuter på mig till kvart över då jag vet att tåget går. Tittar på tavlan för att se viket spår jag ska gå till när jag inser att jag inte alls visste att tåget gick 17:15 eftersom det står: Avgång mot Sundsvall 17:10 spår 4. EN minut, una minuta jag komma jag komma... OMG! Run Fors, RUN! Och det gjorde hon, som aldrig förr!!! Längs hela perrongen, ned för trappan, under spåret, upp i andra trappan på andra sidan, flög in i tågvagnen. Dörrarna stängdes och tåget for iväg - jag var ombord. Pust!

Väl hemma började jag gå hemåt från stationen men kände att höften inte riktigt mådde så bra. Lugnade ner takten som jag då insåg fortfarande styrdes av panik. Stannade en stund nere vid ån och möttes då av den här lilla gåsfamiljen.

Hoppas nu att det är Gäss och ingenting annat?

Och någon mening var det med att jag stannade för dessa små varelser hade nog villat bort sig ganska ordentligt. De gick ut i vägen och visste inte alls var de skulle ta vägen. Det kom en massa bilar, och jag var tvungen att kliva ut i vägen i min lysande knallrosa tröja och stoppa en karl från att köra över de små. Kan tillägga att han blev glad och tackade mig för det. 

Fel håll, fel väg, fel, fel fel! Hur gås det här egentligen? :P

Men här tog det stopp för mig och höften.Trots att det bara är knappa kilometern härifrån hem blev jag tvungen att ringa efter skjuts den sista biten. Glad är jag i alla fall över att jag nu vet hur jag ska finansiera sommaren. Jag är glad att gässen överlevde (så länge jag tittade iaf) och jag är glad över att jag latmaskade mig igenom en helg helg. Nu gäller det att snabbt få tag i all studielitteratur och sätta igång med pluggandet igen! Men det är ju faktiskt bara 2,5 år kvar nu ;-)

Önskar en trevlig tisdag och hoppas att solen också gör oss sällskap. Klart slut, god natt och som alltid:

♥♥♥ KRAM ♥♥♥

Några få ord

Ibland behöver jag få några ord på vägen som kanske kan vara till tröst när det blåser hårda vindar och jag ställer mig frågan vad det egentligen är som sker. Meningen med nedanstående rader kanske inte betyder något för den som går i medvind, men jag tror att de flesta av oss, någon gång har fått en aha-upplevelse när vi gått från att befinna oss motvind till att helt plötsligt gå i medvind? Det är då svaret till det som skett blir så självklart, och för mig har det alltid inneburit att det är också då jag insett att det jag inte trodde jag skulle klara av, istället har gjort mig starkare. Ibland finner jag svar snabbt, ibland inte alls, men oavsett om jag gör det eller inte tycker jag att det förenklar min tillvaro att tro på att inget, verkligen inget någonsin sker förgäves.

          

 

Someday everything will all make perfect  sence.

So for now, laugh at the confusion, 

smile through the tears, and keep reminding 

yourself that everything happens for a reason.

 

 

 

  ♥ ♥ ♥ KRAM ♥ ♥ ♥

             

When something bääää(d) happens ;-)

Jag tycker det är helt fantastiskt underbart med sol och värme, och helgens väder... WOW! Jag har inte gjort många knop idag. Inte träffat någon, ja förutom barnen förstås. Blev frukost ute i solen och sedan har jag läst och läst och läst. Gårdagens kraschade höft begränsade mina helgplaner, men det går ju inte att lägga sig ner och dö för den saken skull. Vet inte om jag ska våndas, eller se fram emot måndagens utlraljud och höftröntgen. Å ena sidan ska det bli skönt att möjligen få veta vad som hänt, å andra sidan är det inte kul om det visar sig vara något som innebär att jag inte kan fortsätta träna som jag gör. MEN, istället för att måla fan på väggen har jag bestämt mig för att oavsett vad som kommer ur det finns det alltid alternativ, det är bara att finna dem!

I dag hamnade helstekt lammfilé med ugnsrostade rotfrukter och rödvinssås på våra tallrikar. Jag lät filén marinera i timjan, lite färsk chili, vitlök och en örtolja. Strödde över lite salt och peppar vid stekningen bara. Blev jädrans bra smak på köttet. Om Kevin fick bestämma skulle han leva på ungsrostad palsternacka, kött och sås. Jag tror jag hann med att lägga beslag på en palsternacka, resten låg på hans tallrik :) Lyckades bra med såsen också. Jag tycker inte att en rödvinssås får påskyndas. Det ska ta tid för alla smaker att sätta sig.  Jag avrundar alltid mina rödvinssåser med en ganska stor klick smör (absolut inte något margarin) och den klicken gör verkligen hela såsen!

Nu ska jag läsa lite till innan det är dags att sova. Imorgon väntar mer läsning och möjligen tar jag också mina två ligister och hittar på någonting kul, det känns som att det behövs  :)

Var rädda om er själva och varandra ♥  ♥  ♥ Godnatt!

Hörde jag morsdag?

Eftersom jag däckade ihop tidigare i veckan och inte alls har mådde bra har den barnlediga helgens dagar helt tvunget ägnats åt plugg. Undantaget igår då jag på kvällen släppte taget om böckerna och fokuserade på att umgås lite istället. Fick ett samtal från den yngste sonen igår som frågade om de kunde komma hem lite tidigare. Vi bestämde att de skulle komma kl.13. Jag satt ute i solen och läste och väntade för att åka iväg och käka något gott tillsammans. Och jag väntade, och väntade, och väntade. Strax innan klockan slog 17 kom de hem. Jag frågade om de hade ätit och det hade de gjort. Jahapp!

Påminde lite fint om att det var morsdag och fick då frågan vad vi skulle fika. Jag hade inte alls förberett något fika, men läste och skrev en stund till och åkte sedan och handlade för att göra fruktsallad nötter och glass. Jag kostade på lite roliga exotiska frukter och fick en smärre chock i kassan när jag skulle betala ♧♧♧! Väl hemma möttes jag av den alltid lika hungriga tonåringen som frågade -vad blir det för mat? Men... va?!

Eftersom mamman nyss bränt en halv veckobudget på att kunna hålla dagens fruktstund fanns det inget utrymme för något restaurangbesök och det var liksom bara till att ställa sig vid spisen och se glad ut. Åhhh så glad jag såg ut!!! :P På bordet ställdes i alla fall kryddiga citronkycklingfiléer med smörstekta färska timjan- och chilislungade champinjoner. Till det smörstekt grön sparris och chèvre. Mumsigt värre!

Vi käkade fruktsalladen till efterrätt och det blev till sist rätt bra ändå. Veckans uppgift blev också klar i tid, jag är nöjd och den är inskickad. Nu kan jag andas ut till imorgon när det är dags att ta sig an nästa uppgift.

Fick lite ensamtid med Kevin efter Filip lagt sig också. Den tid jag får ensam med Kevin är så otroligt värdefull och det är inte förrän vi är själva vi kan prata på ett sätt som annars är omöjlig. Filip har jag ju ensam varannan vecka, men Kevin och jag blir nästan aldrig själva. Mycket av vår tid just nu går åt till tjafs och bråk. Jag kan inte ens beskriva hur tonårshormonerna yttrar sig. Han spottar och fräser, är uppkäftig och vrång och ibland skulle jag helst vilja stoppa in honom i garderoben och inte öppna förrän han är vuxen. Men så kommer det tillfällen, som ikväll, när han är världens härligaste, goaste, mysigaste unge. Jag fick till och med en kram innan jag gick ner och det mina vänner sker sannerligen inte ofta nu för tiden. Den kramen kommer jag leva på ett bra tag framöver, tro mig!

Nu tänker jag göra något jag nästan aldrig gör. Jag tänker slå på teven. Såg att en av mina absoluta favoritfilmer började kl.23. Eftersom jag sett den gör det inte så mycket att jag missat halva. Vad jag vet med säkerhet är att jag strax innan 01.30 kommer att gråta som en galning. Filmen är grym, har ni inte sett den så se den! Och ni som nu först läste "gråta" och därefter drar slutsatsen att det inte passar någon som inte gillar drama, tänk om! Jag är ingen dramafantast, tittar nästan uteslutande på thriller och action, men denna är klockren. Will Smith är huvudrollsinnehavaren och filmen heter Seven pounds. Det tar ett tag innan man hajar vad som egentligen försiggår, men när man väl gör det faller alla pusselbitar på plats på ett magiskt sätt. Men om ni ska se den rekommenderar jag att ni tittar på den från början, annars är det bortkastad tid.

Hoppas att alla mammor där ute har blivit uppvaktade på bästa sätt och haft en riktigt fin dag. Ja, ni andra också förstås.  


♥♥♥KRAM♥♥♥

Svårhanterligt

 Ibland läser jag saker som gör mig upprörd och som jag sedan har otroligt svårt att släppa taget om. Igår läste jag något på facebook som gjorde mig jätteledsen och illa till mods. Det var en fb-vän som skrev ett rätt tufft inlägg gällande invandrare. Person X har skrivit liknande inlägg tidigare och jag har försökt ignorera det men igår brann det för mig när jag, mitt i personens långa inlägg läste något i stil med att det var synd att Hitler dog eftersom han fortfarande har jobb att uträtta, att det behövs rensas upp. Jag kommenterade inlägget och ifrågasatte om personen i fråga missat allt vad förintelsen innebar, visade mitt förakt mot det som skrivits och avslutade med ett usch! Därefter anmälde jag inlägget med hänvisning till hets mot folkgrupp. I morse var inlägget borttaget men om det var X själv eller facebookadmin som raderat det har jag ingen aning om. Vem spelar heller ingen roll, det är innebörden och att det överhuvud taget skrevs som är otäckt. Jag brukar vara rätt förstående. Jag kan förstå att människor ibland blir upprörda när de ser att en del människor som genom att komma hit fått en andra chans, och inte tar den chansen på riktigt allvar (även om det inte alla gånger är så enkelt). Men att ta steget till att vara irriterad och ifrågasättande till att vara hatisk och verkligen, på riktigt, önska livet ur människor och på samma gång anse att det som skedde under förintelsen var av godo... Nej, jag finner inga lämpliga ord! Det gör ont i mig och jag kommer aldrig, aldrig någonsin att förstå det.

Detta har följt med mig hela dagen, hela kvällen och alldeles nyss beslutade jag mig för att ta bort denna vän från facebook. Men innan jag gjorde det skrev jag till personen och förklarade varför.

Egentligen vet jag inte vad jag känner eller tycker för den delen. Jag har ärligt talat otroligt svårt att bemöta människor som är hatiska och elaka. Rasism, antisemitism och nazism är hatiskt, på alla sätt  det finns ingenting gott i det. Men jag faller hela tiden tillbaka till samma fråga:  Är jag bättre om jag bemöter dessa människor med hat eller avsky? Jag vet inte...

Men vad jag vet är att jag avskyr våld och elakheter. Jag föraktar handlingar som resulterar i andra människors lidande. Jag ogillar skarpt det som just nu pågår i Stockholm. Jag avskyr våldtäkter, misshandel och mord. Jag tycker det är tråkigt att en del människor har väldigt svårt att skilja mellan ditt och mitt. Men jag kan helt ärligt säga att jag avskyr det precis lika mycket oavsett vem som utfört handlingen, och jag lägger ingen som helst värdering varken till hudfärg eller ursprung när det kommer till vad som är rätt eller fel.

Bild lånad från Göteborg mot rasism

Don't make a phone call with your internetdosa ;-)

Igår var jag så dålig att jag på riktigt inte trodde att jag skulle överleva dagen. Idag är jag betydligt piggare och har gjort 711 saker nu på förmiddagen. De flesta som känner mig vet att jag oftare än sällan har flera bollar i luften samtidigt, och på något konstigt sätt lyckas jag för det mesta få ihop allting på ett ganska trevligt och bra sätt. Idag däremot har det varit lite kaosartat i mitt huvud. Har dels suttit och pluggat, dels jobbat lite och surrat i telefonen med flera företagare. Mellan har jag också kontaktat Söderhamn Nära för att diskutera faktura, Fortum av samma anledning, och dessutom suttit och granskat mina kontoutdrag de senaste tre månaderna. Ibland blir man liksom påmind att man kanske inte ska göra 711 saker samtidigt. Min påminnelse blev när jag tog dosan till internetbanken, kopplade upp mig, slog koden och satte dosan mot örat och inväntade signaler...Haha, I say no more!

En riktigt rolig och bra sak har hänt idag. Jag har varit utan bil i 3 veckor på grund av att den lilla blå kom på att den skulle rosta sönder och inte gå igenom besiktningen (onödigt dumt tycker jag). När man som jag är en person som har en son med funktionshinder, en annan son som har vänner utanför stan, själv har sin skola 8 mil hemifrån och dessutom är sådan att man vill lagat all mat från grunden och inte äta en massa halvfabrikat och annan skit, då är det väldigt opraktiskt att vara utan bil. Det har blivit massor av promenader hit och dit vilket i och för sig är ganska hälsosamt, men det har varit krångligt, jobbigt och stundvis väldigt tungt. Kanske om jag haft en cykel, att det varit lite lättare?! Jag har ju en nacke som inte är som den ska efter att en ung (o)förmåga för 6 år sedan kom på att han skulle prata i mobilen och titta på allt annat än vägen när han var ute och körde. Resten kan ni lista ut själva. Detta har jag verkligen blivit påmind om när jag burit hem mina kassar från affären. Även om det bara är lite mer än en kilometer till närmsta affär härifrån blir det jobbigt att bära tungt. Att lämna in bilen för lagning, och betala samma antal tusenlappar som kommer in på kontot, var för mig en omöjlighet. Men så dök det upp en ängel från ingenstans och hjälpte till att fixa bilen till en kostnad som gjorde att jag klarade av det. Jag hade tid för ombesiktning i morse kl.07.50 och bilen gick igenom. Så underbart skönt! Tack du fina människa för hjälpen!

Nu är det full fart som gäller resten av denna eftermiddag, har fortfarande en massa saker jag behöver uträtta. Ska dock undvika att försöka mig på att föra några konversationer genom internetdosan.

Önskar en trevlig eftermiddag & kväll :)

Dags att blogga - igen

Hej på er

Otroligt länge sedan jag bloggade nu. Har verkligen saknat skrivandet, ja det skrivande som inte har med studier, inlämningsuppgifter eller tentor att göra. ;-) Startade upp en ny blogg för att få lite inspiration men har ännu inte bestämt mig för vilken jag i huvudsak kommer att använda mig av. Denna är heller inte helt klar men duger så länge.

Eftersom klockan slagit senare än sen timme kommer jag inte att skriva så mycket detta första inlägg. Vill bara dela med mig av något jag läste idag. Jag har själv både läst och hört det flera gånger innan och det har säkerligen många av er också gjort. Men så blev det en sådan där sak, just ikväll. Ni vet likt en sådan gång man lyssnar på en sång man hört miljontals gånger och plötsligt (!) hör man faktiskt vad låter handlar om. Och inte nog med att man faktiskt hör vad den handlar om. Denna plötsliga insikt träffar märkligt nog alltid rätt - som en pil rakt in i hjärtat, och man kan liksom inte förstå hur man tidigare har missat att låten handlar om ens liv! Jag tror faktiskt de flesta kan relatera till detta.

Hur som helst fick jag ikväll en alldeles speciell känsla för dessa ord, som följer:

Lämna aldrig någon som berör din själ

Och med dessa ord säger jag också godnatt och hoppas att ni alla har/får en riktig skön nattsömn. På återseende och denna gång lovar jag att det inte kommer att dröja ett år :)  

 ♥♥♥♥Kram♥♥♥♥

Ps... För den som inte hängt med tidigare och har lite att göra finns min andra blogg fortfarande aktiv (mer än man kan säga om bloggens innehavare) http://emmachristin-recess.blogspot.com