Ibland läser jag saker som gör mig upprörd och som jag sedan har otroligt svårt att släppa taget om. Igår läste jag något på facebook som gjorde mig jätteledsen och illa till mods. Det var en fb-vän som skrev ett rätt tufft inlägg gällande invandrare. Person X har skrivit liknande inlägg tidigare och jag har försökt ignorera det men igår brann det för mig när jag, mitt i personens långa inlägg läste något i stil med att det var synd att Hitler dog eftersom han fortfarande har jobb att uträtta, att det behövs rensas upp. Jag kommenterade inlägget och ifrågasatte om personen i fråga missat allt vad förintelsen innebar, visade mitt förakt mot det som skrivits och avslutade med ett usch! Därefter anmälde jag inlägget med hänvisning till hets mot folkgrupp. I morse var inlägget borttaget men om det var X själv eller facebookadmin som raderat det har jag ingen aning om. Vem spelar heller ingen roll, det är innebörden och att det överhuvud taget skrevs som är otäckt. Jag brukar vara rätt förstående. Jag kan förstå att människor ibland blir upprörda när de ser att en del människor som genom att komma hit fått en andra chans, och inte tar den chansen på riktigt allvar (även om det inte alla gånger är så enkelt). Men att ta steget till att vara irriterad och ifrågasättande till att vara hatisk och verkligen, på riktigt, önska livet ur människor och på samma gång anse att det som skedde under förintelsen var av godo... Nej, jag finner inga lämpliga ord! Det gör ont i mig och jag kommer aldrig, aldrig någonsin att förstå det.
Detta har följt med mig hela dagen, hela kvällen och alldeles nyss beslutade jag mig för att ta bort denna vän från facebook. Men innan jag gjorde det skrev jag till personen och förklarade varför.
Egentligen vet jag inte vad jag känner eller tycker för den delen. Jag har ärligt talat otroligt svårt att bemöta människor som är hatiska och elaka. Rasism, antisemitism och nazism är hatiskt, på alla sätt det finns ingenting gott i det. Men jag faller hela tiden tillbaka till samma fråga: Är jag bättre om jag bemöter dessa människor med hat eller avsky? Jag vet inte...
Men vad jag vet är att jag avskyr våld och elakheter. Jag föraktar handlingar som resulterar i andra människors lidande. Jag ogillar skarpt det som just nu pågår i Stockholm. Jag avskyr våldtäkter, misshandel och mord. Jag tycker det är tråkigt att en del människor har väldigt svårt att skilja mellan ditt och mitt. Men jag kan helt ärligt säga att jag avskyr det precis lika mycket oavsett vem som utfört handlingen, och jag lägger ingen som helst värdering varken till hudfärg eller ursprung när det kommer till vad som är rätt eller fel.
Detta har följt med mig hela dagen, hela kvällen och alldeles nyss beslutade jag mig för att ta bort denna vän från facebook. Men innan jag gjorde det skrev jag till personen och förklarade varför.
Egentligen vet jag inte vad jag känner eller tycker för den delen. Jag har ärligt talat otroligt svårt att bemöta människor som är hatiska och elaka. Rasism, antisemitism och nazism är hatiskt, på alla sätt det finns ingenting gott i det. Men jag faller hela tiden tillbaka till samma fråga: Är jag bättre om jag bemöter dessa människor med hat eller avsky? Jag vet inte...
Men vad jag vet är att jag avskyr våld och elakheter. Jag föraktar handlingar som resulterar i andra människors lidande. Jag ogillar skarpt det som just nu pågår i Stockholm. Jag avskyr våldtäkter, misshandel och mord. Jag tycker det är tråkigt att en del människor har väldigt svårt att skilja mellan ditt och mitt. Men jag kan helt ärligt säga att jag avskyr det precis lika mycket oavsett vem som utfört handlingen, och jag lägger ingen som helst värdering varken till hudfärg eller ursprung när det kommer till vad som är rätt eller fel.
![]() |
| Bild lånad från Göteborg mot rasism |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar