Hörde jag morsdag?

Eftersom jag däckade ihop tidigare i veckan och inte alls har mådde bra har den barnlediga helgens dagar helt tvunget ägnats åt plugg. Undantaget igår då jag på kvällen släppte taget om böckerna och fokuserade på att umgås lite istället. Fick ett samtal från den yngste sonen igår som frågade om de kunde komma hem lite tidigare. Vi bestämde att de skulle komma kl.13. Jag satt ute i solen och läste och väntade för att åka iväg och käka något gott tillsammans. Och jag väntade, och väntade, och väntade. Strax innan klockan slog 17 kom de hem. Jag frågade om de hade ätit och det hade de gjort. Jahapp!

Påminde lite fint om att det var morsdag och fick då frågan vad vi skulle fika. Jag hade inte alls förberett något fika, men läste och skrev en stund till och åkte sedan och handlade för att göra fruktsallad nötter och glass. Jag kostade på lite roliga exotiska frukter och fick en smärre chock i kassan när jag skulle betala ♧♧♧! Väl hemma möttes jag av den alltid lika hungriga tonåringen som frågade -vad blir det för mat? Men... va?!

Eftersom mamman nyss bränt en halv veckobudget på att kunna hålla dagens fruktstund fanns det inget utrymme för något restaurangbesök och det var liksom bara till att ställa sig vid spisen och se glad ut. Åhhh så glad jag såg ut!!! :P På bordet ställdes i alla fall kryddiga citronkycklingfiléer med smörstekta färska timjan- och chilislungade champinjoner. Till det smörstekt grön sparris och chèvre. Mumsigt värre!

Vi käkade fruktsalladen till efterrätt och det blev till sist rätt bra ändå. Veckans uppgift blev också klar i tid, jag är nöjd och den är inskickad. Nu kan jag andas ut till imorgon när det är dags att ta sig an nästa uppgift.

Fick lite ensamtid med Kevin efter Filip lagt sig också. Den tid jag får ensam med Kevin är så otroligt värdefull och det är inte förrän vi är själva vi kan prata på ett sätt som annars är omöjlig. Filip har jag ju ensam varannan vecka, men Kevin och jag blir nästan aldrig själva. Mycket av vår tid just nu går åt till tjafs och bråk. Jag kan inte ens beskriva hur tonårshormonerna yttrar sig. Han spottar och fräser, är uppkäftig och vrång och ibland skulle jag helst vilja stoppa in honom i garderoben och inte öppna förrän han är vuxen. Men så kommer det tillfällen, som ikväll, när han är världens härligaste, goaste, mysigaste unge. Jag fick till och med en kram innan jag gick ner och det mina vänner sker sannerligen inte ofta nu för tiden. Den kramen kommer jag leva på ett bra tag framöver, tro mig!

Nu tänker jag göra något jag nästan aldrig gör. Jag tänker slå på teven. Såg att en av mina absoluta favoritfilmer började kl.23. Eftersom jag sett den gör det inte så mycket att jag missat halva. Vad jag vet med säkerhet är att jag strax innan 01.30 kommer att gråta som en galning. Filmen är grym, har ni inte sett den så se den! Och ni som nu först läste "gråta" och därefter drar slutsatsen att det inte passar någon som inte gillar drama, tänk om! Jag är ingen dramafantast, tittar nästan uteslutande på thriller och action, men denna är klockren. Will Smith är huvudrollsinnehavaren och filmen heter Seven pounds. Det tar ett tag innan man hajar vad som egentligen försiggår, men när man väl gör det faller alla pusselbitar på plats på ett magiskt sätt. Men om ni ska se den rekommenderar jag att ni tittar på den från början, annars är det bortkastad tid.

Hoppas att alla mammor där ute har blivit uppvaktade på bästa sätt och haft en riktigt fin dag. Ja, ni andra också förstås.  


♥♥♥KRAM♥♥♥