Innan jag går och sover vill jag bara dela med mig av en tanke jag suttit med ett tag ikväll.
Det jag väljer att göra, skriva eller säga är mitt, och enbart mitt ansvar, det kan jag aldrig lägga över på någon annan.
Om jag upplever att många människor alltid reagerar negativt på vad jag säger, skriver eller gör kanske jag borde ta mig en allvarlig funderare på hur jag uppträder för det skulle ju kunna vara så att felet inte ligger hos "alla andra", utan hos mig själv.
Om jag säger, skriver eller gör något dumt kan jag visserligen ursäkta det med att det alltid finns människor som gör dummare saker och hålla fast vid att det är okej att vara "lite dum", eller kan jag jämföra med människor som inte gör dumma saker och välja att gå på den linjen.
Om jag säger, skriver eller gör något dumt och människor tycks reagera negativt har jag två val. Det ena är att helt skita i att rannsaka mig själv och vara så upptagen i mitt att jag vägrar att ta åt mig. Det andra är att sätta mig ner och fundera på varför människor reagerar som de gör och tänka att jag kanske verkligen har uttryckt mig på ett inte alltför bra sätt.
Om jag väljer att våga se på mig själv och mitt agerande, och vågar rannsaka mig själv kanske jag kommer fram till att det faktiskt är andra det är fel på. Alternativt kommer jag fram till att jag kanske inte varit så smidig. Om jag kommer fram till att jag har gjort fel har jag två val. Det ena är att vägra erkänna att jag gjort fel och fortsätta hålla garden uppe. Det andra är att våga blotta mig själv och säga: Förlåt, jag gjorde fel.
Att säga förlåt eller jag gjorde fel kan tyckas vara en bagatell men det är inte lätt för alla och det kräver självinsikt, mognad och mod. När man en gång har vågat släppa garden och se sig själv som man är - med sina kvaliteter men också med sina fel och brister blir det så mycket enklare att säga förlåt. När man ärligt och utan ursäkter bett om förlåtelse är det som att en helt ny värld öppnar sig, man känner sig som en lite bättre människa och jag tror att man också blir det. Kanske är det så att den du egentligen ber om förlåtelse är dig själv, och inte den som tar emot budskapet. Så, har du aldrig provat rekommenderar jag dig att göra det. Jag lovar att det gör skillnad!
Kram och godnatt :-)
Det jag väljer att göra, skriva eller säga är mitt, och enbart mitt ansvar, det kan jag aldrig lägga över på någon annan.
Om jag upplever att många människor alltid reagerar negativt på vad jag säger, skriver eller gör kanske jag borde ta mig en allvarlig funderare på hur jag uppträder för det skulle ju kunna vara så att felet inte ligger hos "alla andra", utan hos mig själv.
Om jag säger, skriver eller gör något dumt kan jag visserligen ursäkta det med att det alltid finns människor som gör dummare saker och hålla fast vid att det är okej att vara "lite dum", eller kan jag jämföra med människor som inte gör dumma saker och välja att gå på den linjen.
Om jag säger, skriver eller gör något dumt och människor tycks reagera negativt har jag två val. Det ena är att helt skita i att rannsaka mig själv och vara så upptagen i mitt att jag vägrar att ta åt mig. Det andra är att sätta mig ner och fundera på varför människor reagerar som de gör och tänka att jag kanske verkligen har uttryckt mig på ett inte alltför bra sätt.
Om jag väljer att våga se på mig själv och mitt agerande, och vågar rannsaka mig själv kanske jag kommer fram till att det faktiskt är andra det är fel på. Alternativt kommer jag fram till att jag kanske inte varit så smidig. Om jag kommer fram till att jag har gjort fel har jag två val. Det ena är att vägra erkänna att jag gjort fel och fortsätta hålla garden uppe. Det andra är att våga blotta mig själv och säga: Förlåt, jag gjorde fel.
Att säga förlåt eller jag gjorde fel kan tyckas vara en bagatell men det är inte lätt för alla och det kräver självinsikt, mognad och mod. När man en gång har vågat släppa garden och se sig själv som man är - med sina kvaliteter men också med sina fel och brister blir det så mycket enklare att säga förlåt. När man ärligt och utan ursäkter bett om förlåtelse är det som att en helt ny värld öppnar sig, man känner sig som en lite bättre människa och jag tror att man också blir det. Kanske är det så att den du egentligen ber om förlåtelse är dig själv, och inte den som tar emot budskapet. Så, har du aldrig provat rekommenderar jag dig att göra det. Jag lovar att det gör skillnad!
Kram och godnatt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar