Gulliga farbröder, cheesecake och när styrka blir svaghet

Det har varit full fart hela dagen med både plugg, lite jobb, matshopping och bak. Var en farbror på affären som gjorde hela min dag i förmiddags. Jag hade precis betalat och skulle gå när han tog tag i min arm. Jag skulle gissa på att han var mellan 70 och 75 år. Hur som helst tittade han vänligt på mig och sa -Vad snygg du är. Jäkla skit att man blivit så gammal! Och så skrattade han sådär härligt gott som bara äldre människor kan göra. Hade nästan lust att ge honom en puss på kinden för att han var så gullig, men nöjde mig med att säga tack och önska honom en fin sommar. Han fick mig att le och skratta resten av dagen :-)

Det blev ganska sent innan jag åkte hemåt och jag hade verkligen inte alls någon matlagningsinspiration.Det är just vid sådana tillfällen jag känner mig tacksam över att grabbarna älskar sallad nästan precis lika mycket som sin mamma. Oliver är det dock bara jag som äter men det gör mig ingenting. Är glad att det fortfarande finns någonting jag får ha i fred ;-)

Precis när Filip skulle borsta tänderna kom vi på att vi måste ha något gofika imorgon efter examen. Det blev till att sno ihop en cheesecake. Samarbete på högsta nivå, när det är som allra bäst!

Varianten vi gjorde ikväll är en fryst cheesecake som blir mer som glass än som ett bakverk. Jag har använt detta recept i 15 år och har provat andra recept men inte funnit någon som är bättre. Alla ni som gillar glass och cheesecake kommer att älska denna, jag lovar!
Bjussar på receptet för den som vill:

3dl vispgrädde
3 ägg
85 g philadelphiaost
2dl strösocker
2tsk vaniljsocker
15 digestivekex
50g smör (inget margarin!)
Tre bunkar
1 Springform 

Börja med att krossa kexen, blanda noggrant med smöret och tryck ut i botten av formen. I den första bunken vispas sedan grädden och vaniljsockret. I den andra bunken vispas osten, strösockret och äggulorna ihop. I den tredje bunken vispas äggvitorna till hårt skum. När detta är gjort blandas de tre smeterna samman. Jag brukar börja att vända ned grädden i bunken med osten och sist vänder jag ner äggvitorna för att behålla så mycket fluff som möjligt. Häll smeten i formen och ställ i frysen minst 4 timmar innan servering. Jag rekommenderar att låta den stå framme åtminstone 10 minuter innan servering. Då smakar den allra bäst!

Den bästa dagen på året i mina barns ögon är nog tveklöst skolavslutningsdagen. Jag tror faktiskt att de längtar mer efter sommarlov än de gör efter både födelsedagar och jul. Inget undantag i år! Båda grabbarna längtar till imorgon, och Filip längtar nästan ihjäl sig till på fredag när vi ska gå på School´s Out. Jag håller på att bearbeta Kevin att också vilja följa, men är inte alls säker på att han kommer att haka på. Blir väl till att muta med något innan det är klart ;-) En av Filips bästa vänner vann pris att få sitta på scenen när en artist uppträder under kvällen och eftersom han också fick ta med en kompis valde han Filip och det är han naturligtvis väldigt glad för.

Jag har börjat få tillbaka mitt go igen och det är jag glad för. Men på samma gång är jag trött i hjärnan och vet att jag skulle behöva en lite längre semester. Just nu och åtminstone det närmsta året är det en omöjlighet, men jag tycker att jag har varit bra på att prioritera annat än bara studier och det tänker jag fortsätta med. Jag mår bara bra av att umgås med vänner, med barnen och att träna. Finns ingen anledning att hela tiden försöka prestera över sitt eget bästa. Jag är en person som alltid gett allt, jag ger allt och jag vill verkligen också göra det. För mig gäller det bara att ge allt i rätt saker, de saker som stärker mig, som ger mer energi än det tar, och som får mig att må bra. När man kommer till följande punkt i livet då vet man att det verkligen, på riktigt är dags att göra en förändring, och jag lovar att precis här har jag varit:

Det går att skratta åt den gången jag skulle skriva min namnteckning men inte visste vad jag hette och fick titta på körkortet för att minnas. Det går också att skratta åt att jag när jag skulle byta glödlampa helt plötsligt inte visste hur jag skulle göra. Men sanningen är att det som ligger bakom inte bara är flum och virrighet. Det är år av stress och press och brist på avlastning. Men det är också år av prestationskrav, att aldrig nöja sig med mindre än max och att alltid ha något hängandes över en. Något jag borde ha gjort, någon jag borde ha hjälpt...Stress över att inte räcka till som vän, som mamma, som flickvän. 

Det är faktiskt så, att ibland är det inte speciellt gynnande för måendet att vara en stark individ. Ibland kan den styrkan, istället för att vara den största tillgången, bli den största svagheten.

Men det som ändå är så fantastiskt med livet och med att vara människa är att nästintill allt går att förändra. Någon sa att det enda konstanta i livet är föränderligheten och kanske ligger det något i det?

Nu insåg jag att klockan gått sådär hiskeligt fort igen. Dags för skönhetssömnen ;-)

Kram på er och ha en alldeles fantastisk dag!