Shoppinghelg

Igår var vi på Ockelbo marknad tillsammans med min syster och systerson. Filip fyndade en ny keps, jag ett nytt piercingsmycke och Petter skaffade äntligen ett skal till mobilen. Det är något visst med marknader, jag älskar det och tycker det är helmysigt med alla knallar även om jag inte är ute efter något speciellt. Men jag tror att man endera tycker om marknader eller hatar dem, finns nog inget mittemellan läge.

Chauffören har fullt upp med att titta på vägen istället för i kameran. Det tackar vi för.

I förmiddags drog vi iväg till Dalarna för att inhandla lite sommarkläder till grabbarna, alla tre! Och kläder blev det - i mängder. Petter kom hem med två par byxor, en bunt t-shirts, två toksnygga skjortor och en galet snygg stickad Bondelid. Kevin köpte två par jeansshorts, två jättefina T-shirts och en hood. Filip köpte sex par snygga boxershorts, två par badshorts och några T-shirts och så blev det två par solbrillor också, ett par till P och ett par till Kevin. Vilka butiker? Lager 70 och Lager 157. :-)

Själv provade jag nog de snyggaste klackarna jag någonsin haft på mina fötter. Blev kär, bokstavligt talat. Ett par mörkt korallfärgade Replay med 11 cm klack och peep toe. Aaahhhh, dreglar fortfarande faktiskt. Men trots att de var toksnygga, och trots att de var en kvinnas dröm (!!!) köpte jag dem inte. Varför? Jo, för att jag tänkte som en man d.v.s. praktiskt! Och ja, jag hatar det men faktum är att jag inte behövde dem. Kommer att drömma Replay inatt, förmodligen dansa omkring i de där fantastiska skorna och vakna kallsvettig när jag inser att jag inte har dem i min ägo. Men, vad gör det om 100år?! Tog i alla fall ett vuxet, moget, ansvarsfullt och...korkat beslut ;-) Måste erkänna att jag sökt som en galning på nätet men de finns inte. Finns säkert någon mening med det också. Skulle säkert ha ramlat, brutit benet, stukat handleden och skrapat upp hakan i asfalten om jag köpt dem. Eller också inte :P

Ett klokt beslut däremot var att packa med lunch. Det kostar ju multum att äta ute och de pengarna lade vi hellre på ett par extra plagg. Kycklingsallad med fetaost, oliver och en massa annat gott käkades på en rastplats nere vid vattnet.

Lunch i det gröna, smakar alltid bra :-)

När killarnas shopping och min ÖGONshopping var över styrde vi bilen mot Valbo och tittade in hos Erica (samma syster vi gick med på marknaden) som bjöd på sen middag. Blev kyckling igen, men denna gång med ris, tzatzikisallad och barbecuesås, mums! Till efterrätt serverades kaffe och glass och den minste blev alldeles till sig när han fick slicka resterna ur chokladglassbyttan.

Hur glad kan man egentligen bli?

Behöver kanske inte säga att liten fick ta sig en dusch efter denna chokladinpackning. Vem behöver gå på spa liksom?

Summering av dagen: Riktigt bra! Summering av helgen: Toppen! Imorgon väntar plugg och tandläkare och kanske, eventuellt och möjligen att vi kommer ut på en fisketur?

Avslutar som vanligt med en stor ♥ KRAM ♥

Älska sommaren!

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag måste säga det igen. Jag fullkomligt ÄLSKAR sommaren! Enkelt, avklätt, varmt, ljuvligt och alldeles...Alldeles underbart :-)

Jag har svårt att gå och lägga mig och sitter gärna uppe halva natten. Jag vill njuta av ljuset som bara finns under denna period. Jag vill se solen gå ner, för att gå upp nästan lika snabbt igen. Jag går ofta ut och ställer mig på min lilla uteplats mitt i natten, enbart för att känna dofterna som sprider sig när det är sådär halvfuktigt och ljumt som det bara är tidigt, tidigt en sommarmorgon.

Sommarvy från vardagsrummet

 Midsommar har passerat och sanningen är ju att vi går mot mörkret igen. Men även om det är så har vi ändå många ljusa nätter kvar och jag planerar minsann att fånga varenda en av dessa. Och apropå midsommar...Barnen var hos sin pappa och jag och Petter åkte till Furuviksparken. Gäller att passa på när barnen inte är med eftersom de kommit på att Furuvik är både löjligt och tråkigt ;-)

Och stången pekade nästan Gud i...Eller nä :P

Klart snyggaste djuret i parken,
kan titta på hur länge som helst utan att tröttna  :)

 Vi hade en fin dag även om det var betydligt kallare där än hemma. 14 grader och kalla vindar kändes inte så lustigt med tanke på att det var +20 med klarblå himmel när vi lämnade Söderhamn. Men som vanligt blir allting precis vad man gör det till, och vi gjorde det till något bra. Vi gjorde också mest det man gör i Furuvik: tittade på djuren, spelade ett par gånger på chokladhjul och tittade in i hanverksbodarna. Vi skippade dock karusellerna.

En nyfiken Lemur som gärna hade stoppat ner nosen i picknickkorgen

En av alla gulliga småbodar där hantverkare av olika slag har sin försäljning

Under helgen fixade vi också med uteplatsen lite. Tyckte det var på tiden att göra platsen jag/ vi nästintill bor på under sommaren lite mer bekväm och mysig än den var tidigare. Nu ska jag bara fixa lite insynsskydd så jag kan ligga mer avskilt och sola, sedan är jag nöjd.

Nu är det bara dryga två dagar kvar till Petter går på semester och jag längtar, ja barnen med förresten. Ser fram emot att få flera veckor tillsammans och jag hoppas att det kommer att vara betydligt mer sol denna sommar än förra. Vi har inte planerat att göra något speciellt ännu, men jag antar att det kan bli en och annan roadtrip, förhoppningsvis till något kul ställe :)

Idag och imorgon är det plugg som gäller för hela slanten. Ska försöka göra klart så mycket som möjligt för att kunna ta mig lite ledighet och bara njuta tillsammans med min familj. Är sjukt sugen på att dra iväg och fiska. Kanske kan bli en tripp till helgen?

Önskar er en fin dag! 

♥♥♥KRAM♥♥♥

Veckan som är, helgen som kommer

Hektisk vecka med massor av saker som behöver uträttas. Jag försöker finna balans mellan studier, barn och jobb men har ännu inte lyckats sådär jättebra. Var tokstressad över att hinna klart med första rapporten i vittnespsykologi som ska vara inlämnad senast den 22:a, dvs. på fredag. Nu är det ju bara så att den 22:a är inte på en fredag, utan på en lördag och datumet var inte heller den 22/6, utan den 22/7. Detta var något jag såg EFTER att ha skickat ett lite irriterat mail till kursansvarig och ifrågasatt varför vi inte fått tillgång till allt underlag vi behöver för att kunna färdigställa rapporten och på samma gång skrev jag att det inte känns sådär jättekul att sitta hela midsommarafton och skriva om vi inte får det vi behöver i tid. Ooops *svälj* :-/

Mindre bra, men jag har skrivit och bett om ursäkt över min ouppmärksamhet och bett henne ignorera det första mailet. Ibland ska man inte ha sådär himla bråttom, det kan liksom bli väldigt fel.

Samtidigt kan det också bli helt rätt (bortsett från mailet), för helt plötsligt kände jag hur mycket tid jag fick! Jag har alltså gått igenom nästan allt vi ska ha gått igenom: läst tillhörande kapitel, rapporter och börjat skriva för att kunna vara klar idag. Har inte alls mycket kvar men jag har en hel månad på mig att göra det. Underbart! Det betyder att jag kan lägga mer fokus på den andra kursen och inte behöva arbeta parallellt med två ämnen och rapporter :-)

Kroppen läker också och idag var första gången sedan höften kraschade som jag klarat av att röra mig en längre sträcka i ett bra tempo utan att få ont. Superskönt, och jag behöver det verkligen för att kunna ladda mina batterier.

En positiv dag med flera bra besked alltså, och jag känner mig ungefär 100 kilo lättare! Nu ser jag fram emot att spendera ytterligare en helg utan plugg. Jag tycker midsommar är så mysigt, och jag hoppas vi får bra väder och att myggorna är tillfälligt ur funktion just då. Eller förresten, de får gärna vara ur funktion resten av sommaren ;-)

  Kram och ha en alldeles, en alldeles underbar onsdag

Sommarlov för de "små"

Så var examen för båda pojkarna gjorda. Filip hade sin avslutning i Missionskyrkan kl.15 och Kevin hade sin avslutning på Berget kl.19. Båda två var så himladens fina och jag är så otroligt stolt över att vara deras mamma! (Ska försöka påminna mig om detta någon gång när de håller på att ha ihjäl varandra och jag säger att jag skulle kunna sälja dem till högstbjudand ;-) ) 

Kevin har varit på jättebra humör hela dagen, vi har skrattat och skämtat med varandra nästan hela eftermiddagen och jag har en sjukt skön känsla i kroppen när det inte varit ett enda tonårsuppror på 14 timmar. Han han också sagt ja till att gå med mig på School´s Out och utan någon muta, det ni!

Så har vi nästa lilla stjärna Filip. Jag är så förundrad över att han valde de kläder han gjorde till examen. Ni som känner Filip fattar direkt vad jag menar. Han brukar alltid ha supermycket färg och många olika såsom lila, rosa, knallgrönt osv. Men denna gång blev valet avskalat, enkelt och i mina ögon toksnyggt. Blev de knallgula skorna som fick stå för uppmärksamheten och de både valde och köpte jag åt honom. Tro om han går i genom samma fas som storebror gjorde för dryga året sedan? Byta stilfasen kallas den och den är DYR ;-)


Tänk att jag har så svårt att förstå att Kevin börjar i 8:an till hösten, det går inte in, helt omöjligt! Hittade ett 2 år gammalt foto, och Jösses Amanda vad det hänt grejer! Han har verkligen gått från att vara barn till att bli ungdom :)

Förresten tittade jag också på bilder tagna för bara ett år sedan och det är enorm skillnad bara från i somras, och det gäller båda pojkarna. Fotot nedan är från skolavslutningen 2012 och ja, det behövs ju inte sägas mycket mer än så. Det händer något speciellt med kinder, med de tydliga dragen i ansiktet. Häftigt att se när det blir så uppenbart som vid bildjämförelse.



Stolt är jag också över min bästa vän Camillas dotter som gick ut nian idag. Denna lilla tösabit som jag följt sedan hon gick i blöja och nu är hon en vacker ung kvinna. Lite roligt var att jag stod mellan Camilla och Mats (pappan) när hon stod på scenen och hennes namn ropades upp. Gissa vem som tjoade högst? Japp, moi, haha!

Efter Filips examen fick pojkarna bestämma middag. Föga förvånande blev det att åka på två ställen och hämta mat. Filip ville ha hamburgertallrik och Kevin ville ha stekt ris med kyckling från Kina restaurangen. Själv ville jag ha kyckling med grönsaker. Gott var det och mätta blev vi. Efterrätten, den cheesecake jag & Filip gjorde igår, dekorerades med chokladdoppade jordgubbar. Smarrigt värre! 

Trött är förnamnet och därför ska jag passa på att hoppa i säng innan jag blir pigg igen. Jag hoppas att jag träffar många av er på School´s Out imorgon. Kram och godnatt :-)

Gulliga farbröder, cheesecake och när styrka blir svaghet

Det har varit full fart hela dagen med både plugg, lite jobb, matshopping och bak. Var en farbror på affären som gjorde hela min dag i förmiddags. Jag hade precis betalat och skulle gå när han tog tag i min arm. Jag skulle gissa på att han var mellan 70 och 75 år. Hur som helst tittade han vänligt på mig och sa -Vad snygg du är. Jäkla skit att man blivit så gammal! Och så skrattade han sådär härligt gott som bara äldre människor kan göra. Hade nästan lust att ge honom en puss på kinden för att han var så gullig, men nöjde mig med att säga tack och önska honom en fin sommar. Han fick mig att le och skratta resten av dagen :-)

Det blev ganska sent innan jag åkte hemåt och jag hade verkligen inte alls någon matlagningsinspiration.Det är just vid sådana tillfällen jag känner mig tacksam över att grabbarna älskar sallad nästan precis lika mycket som sin mamma. Oliver är det dock bara jag som äter men det gör mig ingenting. Är glad att det fortfarande finns någonting jag får ha i fred ;-)

Precis när Filip skulle borsta tänderna kom vi på att vi måste ha något gofika imorgon efter examen. Det blev till att sno ihop en cheesecake. Samarbete på högsta nivå, när det är som allra bäst!

Varianten vi gjorde ikväll är en fryst cheesecake som blir mer som glass än som ett bakverk. Jag har använt detta recept i 15 år och har provat andra recept men inte funnit någon som är bättre. Alla ni som gillar glass och cheesecake kommer att älska denna, jag lovar!
Bjussar på receptet för den som vill:

3dl vispgrädde
3 ägg
85 g philadelphiaost
2dl strösocker
2tsk vaniljsocker
15 digestivekex
50g smör (inget margarin!)
Tre bunkar
1 Springform 

Börja med att krossa kexen, blanda noggrant med smöret och tryck ut i botten av formen. I den första bunken vispas sedan grädden och vaniljsockret. I den andra bunken vispas osten, strösockret och äggulorna ihop. I den tredje bunken vispas äggvitorna till hårt skum. När detta är gjort blandas de tre smeterna samman. Jag brukar börja att vända ned grädden i bunken med osten och sist vänder jag ner äggvitorna för att behålla så mycket fluff som möjligt. Häll smeten i formen och ställ i frysen minst 4 timmar innan servering. Jag rekommenderar att låta den stå framme åtminstone 10 minuter innan servering. Då smakar den allra bäst!

Den bästa dagen på året i mina barns ögon är nog tveklöst skolavslutningsdagen. Jag tror faktiskt att de längtar mer efter sommarlov än de gör efter både födelsedagar och jul. Inget undantag i år! Båda grabbarna längtar till imorgon, och Filip längtar nästan ihjäl sig till på fredag när vi ska gå på School´s Out. Jag håller på att bearbeta Kevin att också vilja följa, men är inte alls säker på att han kommer att haka på. Blir väl till att muta med något innan det är klart ;-) En av Filips bästa vänner vann pris att få sitta på scenen när en artist uppträder under kvällen och eftersom han också fick ta med en kompis valde han Filip och det är han naturligtvis väldigt glad för.

Jag har börjat få tillbaka mitt go igen och det är jag glad för. Men på samma gång är jag trött i hjärnan och vet att jag skulle behöva en lite längre semester. Just nu och åtminstone det närmsta året är det en omöjlighet, men jag tycker att jag har varit bra på att prioritera annat än bara studier och det tänker jag fortsätta med. Jag mår bara bra av att umgås med vänner, med barnen och att träna. Finns ingen anledning att hela tiden försöka prestera över sitt eget bästa. Jag är en person som alltid gett allt, jag ger allt och jag vill verkligen också göra det. För mig gäller det bara att ge allt i rätt saker, de saker som stärker mig, som ger mer energi än det tar, och som får mig att må bra. När man kommer till följande punkt i livet då vet man att det verkligen, på riktigt är dags att göra en förändring, och jag lovar att precis här har jag varit:

Det går att skratta åt den gången jag skulle skriva min namnteckning men inte visste vad jag hette och fick titta på körkortet för att minnas. Det går också att skratta åt att jag när jag skulle byta glödlampa helt plötsligt inte visste hur jag skulle göra. Men sanningen är att det som ligger bakom inte bara är flum och virrighet. Det är år av stress och press och brist på avlastning. Men det är också år av prestationskrav, att aldrig nöja sig med mindre än max och att alltid ha något hängandes över en. Något jag borde ha gjort, någon jag borde ha hjälpt...Stress över att inte räcka till som vän, som mamma, som flickvän. 

Det är faktiskt så, att ibland är det inte speciellt gynnande för måendet att vara en stark individ. Ibland kan den styrkan, istället för att vara den största tillgången, bli den största svagheten.

Men det som ändå är så fantastiskt med livet och med att vara människa är att nästintill allt går att förändra. Någon sa att det enda konstanta i livet är föränderligheten och kanske ligger det något i det?

Nu insåg jag att klockan gått sådär hiskeligt fort igen. Dags för skönhetssömnen ;-)

Kram på er och ha en alldeles fantastisk dag!

Planering, shopping och kvällsgästande kaffedrickare

I förmiddags hade jag tid hos tandläkaren. Var ute i sista minuten, ringde till tandläkaren och sa att jag skulle bli några minuter sen. Tandsköterskan sa att det var lugnt för de själva ändå var sena. När jag kom fram fanns som vanligt ingen parkering och jag fick åka runt två varv innan jag fick en lucka att parkera i. Kom in fem minuter över och möttes upp av sköterskan sju minuter över. Fick då meddelandet att de inte hade tid med mig eftersom deras schema var så otroligt pressat och att jag istället skulle få en tid i juli. Blev lite lagom irriterad eftersom jag fler än en gång, nästan varenda, sitter och väntar både fem och tio minuter på att få komma in. Jag förväntas alltid ha all tid i världen. Vet inte vad som flög i mig, men jag tror att den där saken som sitter på vänstra axeln med horn och järngaffel var den som tog över samtalet eftersom jag svarade:
- Ja, men det gör inget, jag hade ändå ingen lust att vara här idag! Gissa om det svaret blev populärt?

Efter tandläkaren åkte jag och satte mig med en ett par personer och planerade lite för framtiden. Inte min framtid, utan en liten del av Söderhamns ungdomars framtid. Långt ifrån klart är det, men det kändes mer än mycket bra :-)

På eftermiddagen hade jag bestämt träff med mina barn på stan för att shoppa de examenskläder jag egentligen skulle haft med mig hem från Gävle igår. Hmm...Undrar vad som hände egentligen *harkel* ;-) För er som nu inte förstår denna ironi rekommenderas gårdagens blogginlägg. Hur som helst fick barnen välja vad de ville ha och resultatet blev som följer

Lägg till bildtext

Faktiskt så fick mamman också nya kläder and I love them! Lagom suddig bild denna, men vad gör väl det?! Vill också säga grattis till det fria inträdet på Lustiga huset. Inte en enda rak linje någonstans, och mönstren ger en lätt känsla av yrsel och illamående :P

Ringde till Millan sent ikväll och det visade sig att hon var på väg in till stan. Kaffebryggaren åkte på och jag fick lite kvällssällskap. Mysigt!

Nu är det sängen för att kliva upp och köra igenom lite plugg innan jag ska bege mig iväg och fortsätta planera och jobba lite igen ;-) Ser fram emot att kunna berätta, men det får vänta ett tag till.

Dessa ord, som jag själv behövde påminna mig om häromdagen får bli mina avslutande:

Hinder är det vi ser när vi lyfter blicken från målet 

 

♥♥♥KRAM ♥♥♥

Från total avkoppling till vildaste panik

Efter en minst sagt pressad vår, med tokmånga kurser och en massa privat strul, avslutade jag i fredags den sista kursen för terminen med att tenta av juridiken. Kände mig otroligt lättad när jag åkte från högskolan, och känslan att inte behöva öppna en bok och försöka tränga in saker i en redan full skalle på två månader är obeskrivlig! Jag har sökt sommarkurser men inte blivit antagen så det var sommarjobb eller ingenting som stod på listan. Hur som helst tog jag helgen till att andas ut och verkligen lata mig. Barnen var hos sin pappa vilket innebar inga måsten, inga borden och ingen press. Inte gjorde det saken sämre att jag fick tillbringa tiden tillsammans med Petter som jag inte träffat på fyra (!) veckor. 

Av någon outgrundlig anledning (kände nog bara för att umgås) hamnade vi på Olberget hos min pappa både fredag och lördag och där blev vi himladens bortskämda med mat båda dagarna, tack! Jag placerade mig i en hängmatta och där låg jag. Underbart skönt och avslappnande, och precis vad en fröken Fors behövde.

Ja, Petter fann en han också, mellan de blommande äppelträden :)

    Hunden Tara har en alldeles speciell plats i mitt hjärta,
men en ännu större plats har den som står bredvid. 

Trots alla skriverier som redan varit måste jag också få tillägga att jag tycker det är fantastiskt vad Söderhamn har blomstrat de senaste dagarna. En stor eloge till alla som engagerar sig för att sätta vår lilla stad på kartan. De, som inte bara har förstått att allt går att förändra till det bättre, utan som faktiskt också sliter och arbetar för det :). En dag för alla barn, Pride och allt annat som skett och som är på G. Söderhamn är levande, glödande, och jag hoppas att ingen har missat det. Samarbete och sammanhållning. En för alla och alla för en. Tillsammans skapar vi, tillsammans förändrar vi, tillsammans ÄR vi. En klyscha i vanliga fall kanske, men verkligen inte under helgen som var. Att arbeta för att motverka utanförskap. Att verka för att alla har rätt till kärlek. Knappa 2000 personer i paraden, jösses vilken seger!

Talar för sig

Så kom söndag kväll. Fattar inte varför helgerna bara flyger iväg. Dumt! Jag gick ut för att kolla mailen det sista jag gjorde och fick se att jag hade fått meddelande från Högskolan. Antagen till sommarkurs, börjar den 10/6. Okej! Bara att ställa om hjärnan och programmera den för att plugga vidare. Skulle logga in på vår plattform för att se schema, men den låg nere. Vaknade i morse, gjorde allt som jag brukar i vanlig ordning. Tid hos sjukgymnast kl. 10.00 och sedan skulle jag iväg och prata lite jobb. Slog i gång datorn vid 08.30 och loggade in på plattformen. Möttes då av ungefär följande ord: Välkommen till vittnespsykologikursen. Obligatorisk introduktionsträff på Högskolan i Gävle sker 2013-06-10 kl. 10.15-17.00. Ni kommer att få utföra ett experiment där ni får tillgång till datainsamling som behövs för er första examinationsuppgift.

Okej! Ska bara ställa in, ställa om och försöka hinna ner då :/ Petter skulle åka hem, men hade heller inte direkt förberett sig på att jag skulle skrika att jag måste till Gävle. Panik i fabrik. Gjorde allt och ingenting samtidigt och bestämde att jag skulle åka med P ner till högskolan och sedan ta tåget tillbaka. Som att det inte var tillräckligt stressande att vi inte kommit iväg när klockan var 09.20, lyste varningslampan och det alarmerades för kylarvätskan. Ja men varför inte liksom?! Petter in som ett streck, fyllde på, snabbkollade att det inte läckte (det gjorde det inte) och vi kunde åka. Om det sker någon gång så skedde det naturligtvis nu: traktor på E4:an! Och naturligtvis också en massa andra sniglar som inte hade vett att ta skogsstigen som är utformad för att köra 20km/h på ;-). Men...Kl.10:15 klev jag in i föreläsningssalen. I made it, pust!

Jag hade lovat ungarna att jag skulle fixa skor och examenskläder idag. Smet lite tidigare från högskolan för att fixa detta. När jag står på nedre plan i gallerian och har tagit de kläder jag skulle till grabbarna tittar jag av en slump på klockan och inser att det är 12 minuter kvar till tåget går. Kastar ifrån mig kläderna och beger mig mot stationen. När jag kommer fram inser jag att jag har gått jäkligt snabbt och att jag har flera minuter på mig till kvart över då jag vet att tåget går. Tittar på tavlan för att se viket spår jag ska gå till när jag inser att jag inte alls visste att tåget gick 17:15 eftersom det står: Avgång mot Sundsvall 17:10 spår 4. EN minut, una minuta jag komma jag komma... OMG! Run Fors, RUN! Och det gjorde hon, som aldrig förr!!! Längs hela perrongen, ned för trappan, under spåret, upp i andra trappan på andra sidan, flög in i tågvagnen. Dörrarna stängdes och tåget for iväg - jag var ombord. Pust!

Väl hemma började jag gå hemåt från stationen men kände att höften inte riktigt mådde så bra. Lugnade ner takten som jag då insåg fortfarande styrdes av panik. Stannade en stund nere vid ån och möttes då av den här lilla gåsfamiljen.

Hoppas nu att det är Gäss och ingenting annat?

Och någon mening var det med att jag stannade för dessa små varelser hade nog villat bort sig ganska ordentligt. De gick ut i vägen och visste inte alls var de skulle ta vägen. Det kom en massa bilar, och jag var tvungen att kliva ut i vägen i min lysande knallrosa tröja och stoppa en karl från att köra över de små. Kan tillägga att han blev glad och tackade mig för det. 

Fel håll, fel väg, fel, fel fel! Hur gås det här egentligen? :P

Men här tog det stopp för mig och höften.Trots att det bara är knappa kilometern härifrån hem blev jag tvungen att ringa efter skjuts den sista biten. Glad är jag i alla fall över att jag nu vet hur jag ska finansiera sommaren. Jag är glad att gässen överlevde (så länge jag tittade iaf) och jag är glad över att jag latmaskade mig igenom en helg helg. Nu gäller det att snabbt få tag i all studielitteratur och sätta igång med pluggandet igen! Men det är ju faktiskt bara 2,5 år kvar nu ;-)

Önskar en trevlig tisdag och hoppas att solen också gör oss sällskap. Klart slut, god natt och som alltid:

♥♥♥ KRAM ♥♥♥

Några få ord

Ibland behöver jag få några ord på vägen som kanske kan vara till tröst när det blåser hårda vindar och jag ställer mig frågan vad det egentligen är som sker. Meningen med nedanstående rader kanske inte betyder något för den som går i medvind, men jag tror att de flesta av oss, någon gång har fått en aha-upplevelse när vi gått från att befinna oss motvind till att helt plötsligt gå i medvind? Det är då svaret till det som skett blir så självklart, och för mig har det alltid inneburit att det är också då jag insett att det jag inte trodde jag skulle klara av, istället har gjort mig starkare. Ibland finner jag svar snabbt, ibland inte alls, men oavsett om jag gör det eller inte tycker jag att det förenklar min tillvaro att tro på att inget, verkligen inget någonsin sker förgäves.

          

 

Someday everything will all make perfect  sence.

So for now, laugh at the confusion, 

smile through the tears, and keep reminding 

yourself that everything happens for a reason.

 

 

 

  ♥ ♥ ♥ KRAM ♥ ♥ ♥

             

When something bääää(d) happens ;-)

Jag tycker det är helt fantastiskt underbart med sol och värme, och helgens väder... WOW! Jag har inte gjort många knop idag. Inte träffat någon, ja förutom barnen förstås. Blev frukost ute i solen och sedan har jag läst och läst och läst. Gårdagens kraschade höft begränsade mina helgplaner, men det går ju inte att lägga sig ner och dö för den saken skull. Vet inte om jag ska våndas, eller se fram emot måndagens utlraljud och höftröntgen. Å ena sidan ska det bli skönt att möjligen få veta vad som hänt, å andra sidan är det inte kul om det visar sig vara något som innebär att jag inte kan fortsätta träna som jag gör. MEN, istället för att måla fan på väggen har jag bestämt mig för att oavsett vad som kommer ur det finns det alltid alternativ, det är bara att finna dem!

I dag hamnade helstekt lammfilé med ugnsrostade rotfrukter och rödvinssås på våra tallrikar. Jag lät filén marinera i timjan, lite färsk chili, vitlök och en örtolja. Strödde över lite salt och peppar vid stekningen bara. Blev jädrans bra smak på köttet. Om Kevin fick bestämma skulle han leva på ungsrostad palsternacka, kött och sås. Jag tror jag hann med att lägga beslag på en palsternacka, resten låg på hans tallrik :) Lyckades bra med såsen också. Jag tycker inte att en rödvinssås får påskyndas. Det ska ta tid för alla smaker att sätta sig.  Jag avrundar alltid mina rödvinssåser med en ganska stor klick smör (absolut inte något margarin) och den klicken gör verkligen hela såsen!

Nu ska jag läsa lite till innan det är dags att sova. Imorgon väntar mer läsning och möjligen tar jag också mina två ligister och hittar på någonting kul, det känns som att det behövs  :)

Var rädda om er själva och varandra ♥  ♥  ♥ Godnatt!