Hörde jag morsdag?

Eftersom jag däckade ihop tidigare i veckan och inte alls har mådde bra har den barnlediga helgens dagar helt tvunget ägnats åt plugg. Undantaget igår då jag på kvällen släppte taget om böckerna och fokuserade på att umgås lite istället. Fick ett samtal från den yngste sonen igår som frågade om de kunde komma hem lite tidigare. Vi bestämde att de skulle komma kl.13. Jag satt ute i solen och läste och väntade för att åka iväg och käka något gott tillsammans. Och jag väntade, och väntade, och väntade. Strax innan klockan slog 17 kom de hem. Jag frågade om de hade ätit och det hade de gjort. Jahapp!

Påminde lite fint om att det var morsdag och fick då frågan vad vi skulle fika. Jag hade inte alls förberett något fika, men läste och skrev en stund till och åkte sedan och handlade för att göra fruktsallad nötter och glass. Jag kostade på lite roliga exotiska frukter och fick en smärre chock i kassan när jag skulle betala ♧♧♧! Väl hemma möttes jag av den alltid lika hungriga tonåringen som frågade -vad blir det för mat? Men... va?!

Eftersom mamman nyss bränt en halv veckobudget på att kunna hålla dagens fruktstund fanns det inget utrymme för något restaurangbesök och det var liksom bara till att ställa sig vid spisen och se glad ut. Åhhh så glad jag såg ut!!! :P På bordet ställdes i alla fall kryddiga citronkycklingfiléer med smörstekta färska timjan- och chilislungade champinjoner. Till det smörstekt grön sparris och chèvre. Mumsigt värre!

Vi käkade fruktsalladen till efterrätt och det blev till sist rätt bra ändå. Veckans uppgift blev också klar i tid, jag är nöjd och den är inskickad. Nu kan jag andas ut till imorgon när det är dags att ta sig an nästa uppgift.

Fick lite ensamtid med Kevin efter Filip lagt sig också. Den tid jag får ensam med Kevin är så otroligt värdefull och det är inte förrän vi är själva vi kan prata på ett sätt som annars är omöjlig. Filip har jag ju ensam varannan vecka, men Kevin och jag blir nästan aldrig själva. Mycket av vår tid just nu går åt till tjafs och bråk. Jag kan inte ens beskriva hur tonårshormonerna yttrar sig. Han spottar och fräser, är uppkäftig och vrång och ibland skulle jag helst vilja stoppa in honom i garderoben och inte öppna förrän han är vuxen. Men så kommer det tillfällen, som ikväll, när han är världens härligaste, goaste, mysigaste unge. Jag fick till och med en kram innan jag gick ner och det mina vänner sker sannerligen inte ofta nu för tiden. Den kramen kommer jag leva på ett bra tag framöver, tro mig!

Nu tänker jag göra något jag nästan aldrig gör. Jag tänker slå på teven. Såg att en av mina absoluta favoritfilmer började kl.23. Eftersom jag sett den gör det inte så mycket att jag missat halva. Vad jag vet med säkerhet är att jag strax innan 01.30 kommer att gråta som en galning. Filmen är grym, har ni inte sett den så se den! Och ni som nu först läste "gråta" och därefter drar slutsatsen att det inte passar någon som inte gillar drama, tänk om! Jag är ingen dramafantast, tittar nästan uteslutande på thriller och action, men denna är klockren. Will Smith är huvudrollsinnehavaren och filmen heter Seven pounds. Det tar ett tag innan man hajar vad som egentligen försiggår, men när man väl gör det faller alla pusselbitar på plats på ett magiskt sätt. Men om ni ska se den rekommenderar jag att ni tittar på den från början, annars är det bortkastad tid.

Hoppas att alla mammor där ute har blivit uppvaktade på bästa sätt och haft en riktigt fin dag. Ja, ni andra också förstås.  


♥♥♥KRAM♥♥♥

Svårhanterligt

 Ibland läser jag saker som gör mig upprörd och som jag sedan har otroligt svårt att släppa taget om. Igår läste jag något på facebook som gjorde mig jätteledsen och illa till mods. Det var en fb-vän som skrev ett rätt tufft inlägg gällande invandrare. Person X har skrivit liknande inlägg tidigare och jag har försökt ignorera det men igår brann det för mig när jag, mitt i personens långa inlägg läste något i stil med att det var synd att Hitler dog eftersom han fortfarande har jobb att uträtta, att det behövs rensas upp. Jag kommenterade inlägget och ifrågasatte om personen i fråga missat allt vad förintelsen innebar, visade mitt förakt mot det som skrivits och avslutade med ett usch! Därefter anmälde jag inlägget med hänvisning till hets mot folkgrupp. I morse var inlägget borttaget men om det var X själv eller facebookadmin som raderat det har jag ingen aning om. Vem spelar heller ingen roll, det är innebörden och att det överhuvud taget skrevs som är otäckt. Jag brukar vara rätt förstående. Jag kan förstå att människor ibland blir upprörda när de ser att en del människor som genom att komma hit fått en andra chans, och inte tar den chansen på riktigt allvar (även om det inte alla gånger är så enkelt). Men att ta steget till att vara irriterad och ifrågasättande till att vara hatisk och verkligen, på riktigt, önska livet ur människor och på samma gång anse att det som skedde under förintelsen var av godo... Nej, jag finner inga lämpliga ord! Det gör ont i mig och jag kommer aldrig, aldrig någonsin att förstå det.

Detta har följt med mig hela dagen, hela kvällen och alldeles nyss beslutade jag mig för att ta bort denna vän från facebook. Men innan jag gjorde det skrev jag till personen och förklarade varför.

Egentligen vet jag inte vad jag känner eller tycker för den delen. Jag har ärligt talat otroligt svårt att bemöta människor som är hatiska och elaka. Rasism, antisemitism och nazism är hatiskt, på alla sätt  det finns ingenting gott i det. Men jag faller hela tiden tillbaka till samma fråga:  Är jag bättre om jag bemöter dessa människor med hat eller avsky? Jag vet inte...

Men vad jag vet är att jag avskyr våld och elakheter. Jag föraktar handlingar som resulterar i andra människors lidande. Jag ogillar skarpt det som just nu pågår i Stockholm. Jag avskyr våldtäkter, misshandel och mord. Jag tycker det är tråkigt att en del människor har väldigt svårt att skilja mellan ditt och mitt. Men jag kan helt ärligt säga att jag avskyr det precis lika mycket oavsett vem som utfört handlingen, och jag lägger ingen som helst värdering varken till hudfärg eller ursprung när det kommer till vad som är rätt eller fel.

Bild lånad från Göteborg mot rasism

Don't make a phone call with your internetdosa ;-)

Igår var jag så dålig att jag på riktigt inte trodde att jag skulle överleva dagen. Idag är jag betydligt piggare och har gjort 711 saker nu på förmiddagen. De flesta som känner mig vet att jag oftare än sällan har flera bollar i luften samtidigt, och på något konstigt sätt lyckas jag för det mesta få ihop allting på ett ganska trevligt och bra sätt. Idag däremot har det varit lite kaosartat i mitt huvud. Har dels suttit och pluggat, dels jobbat lite och surrat i telefonen med flera företagare. Mellan har jag också kontaktat Söderhamn Nära för att diskutera faktura, Fortum av samma anledning, och dessutom suttit och granskat mina kontoutdrag de senaste tre månaderna. Ibland blir man liksom påmind att man kanske inte ska göra 711 saker samtidigt. Min påminnelse blev när jag tog dosan till internetbanken, kopplade upp mig, slog koden och satte dosan mot örat och inväntade signaler...Haha, I say no more!

En riktigt rolig och bra sak har hänt idag. Jag har varit utan bil i 3 veckor på grund av att den lilla blå kom på att den skulle rosta sönder och inte gå igenom besiktningen (onödigt dumt tycker jag). När man som jag är en person som har en son med funktionshinder, en annan son som har vänner utanför stan, själv har sin skola 8 mil hemifrån och dessutom är sådan att man vill lagat all mat från grunden och inte äta en massa halvfabrikat och annan skit, då är det väldigt opraktiskt att vara utan bil. Det har blivit massor av promenader hit och dit vilket i och för sig är ganska hälsosamt, men det har varit krångligt, jobbigt och stundvis väldigt tungt. Kanske om jag haft en cykel, att det varit lite lättare?! Jag har ju en nacke som inte är som den ska efter att en ung (o)förmåga för 6 år sedan kom på att han skulle prata i mobilen och titta på allt annat än vägen när han var ute och körde. Resten kan ni lista ut själva. Detta har jag verkligen blivit påmind om när jag burit hem mina kassar från affären. Även om det bara är lite mer än en kilometer till närmsta affär härifrån blir det jobbigt att bära tungt. Att lämna in bilen för lagning, och betala samma antal tusenlappar som kommer in på kontot, var för mig en omöjlighet. Men så dök det upp en ängel från ingenstans och hjälpte till att fixa bilen till en kostnad som gjorde att jag klarade av det. Jag hade tid för ombesiktning i morse kl.07.50 och bilen gick igenom. Så underbart skönt! Tack du fina människa för hjälpen!

Nu är det full fart som gäller resten av denna eftermiddag, har fortfarande en massa saker jag behöver uträtta. Ska dock undvika att försöka mig på att föra några konversationer genom internetdosan.

Önskar en trevlig eftermiddag & kväll :)

Dags att blogga - igen

Hej på er

Otroligt länge sedan jag bloggade nu. Har verkligen saknat skrivandet, ja det skrivande som inte har med studier, inlämningsuppgifter eller tentor att göra. ;-) Startade upp en ny blogg för att få lite inspiration men har ännu inte bestämt mig för vilken jag i huvudsak kommer att använda mig av. Denna är heller inte helt klar men duger så länge.

Eftersom klockan slagit senare än sen timme kommer jag inte att skriva så mycket detta första inlägg. Vill bara dela med mig av något jag läste idag. Jag har själv både läst och hört det flera gånger innan och det har säkerligen många av er också gjort. Men så blev det en sådan där sak, just ikväll. Ni vet likt en sådan gång man lyssnar på en sång man hört miljontals gånger och plötsligt (!) hör man faktiskt vad låter handlar om. Och inte nog med att man faktiskt hör vad den handlar om. Denna plötsliga insikt träffar märkligt nog alltid rätt - som en pil rakt in i hjärtat, och man kan liksom inte förstå hur man tidigare har missat att låten handlar om ens liv! Jag tror faktiskt de flesta kan relatera till detta.

Hur som helst fick jag ikväll en alldeles speciell känsla för dessa ord, som följer:

Lämna aldrig någon som berör din själ

Och med dessa ord säger jag också godnatt och hoppas att ni alla har/får en riktig skön nattsömn. På återseende och denna gång lovar jag att det inte kommer att dröja ett år :)  

 ♥♥♥♥Kram♥♥♥♥

Ps... För den som inte hängt med tidigare och har lite att göra finns min andra blogg fortfarande aktiv (mer än man kan säga om bloggens innehavare) http://emmachristin-recess.blogspot.com